Det fysiska objekten i rummet, stolar, väggar, bord, lampor, pennor och kladd på bordet påverkar oss. Det sätter oss i rörelse för att plocka fram material, teckna eller mot att sätta oss ner för att lyssna. Tidigt in i kursen väljer jag därför att kombinera två material för att se vad som händer när de sätts in i ett rum. Jag väljer ett material som, i alla fall för mig, förknippas med skola och katederundervisning, matematik och bildning. Griffelfärgen målar jag sedan på en pizzakartong som jag konnoterar med ungdomskultur, häng, att unna sig, glädje och gemenskap. Annanas eller inte, men alla älskar pizza och det finns en för alla smaker.  

När kartongen är helt täckt skriver jag en liten skylt till kartongen som beskriver griffelfärgen och dess egenskaper, att man kan sudda med lite vatten. Jag har nämligen valt att inte använda en vanlig krita, utan en penna som liknar en Poscapenna. Den har samma egenskap som en griffelkrita men är lättare att skriva med och håller lite bättre. Innan jag placerar skylten och kartongen på ett bord i skolcaféet skriver jag en fråga på kartongens ovansida. “Vad kan man berätta med en pizzakartong?” 

Jag vet vid tillfället inte om exakt vad det är jag vill undersöka med objektet. Det enda jag vet är att jag undersöker frågan hur jag arbetar med gestaltning som undersökande metod.  

Så jag låter den ligga ett par dagar. Ibland kollar jag till den bara för att se om det har jag hänt någonting med den, ibland för att se om den ens ligger kvar. Efter drygt en vecka går jag tillbaka in i cafeét för att plocka med den hem och studera den. 

Man skulle kunna tro att ett objekt som elever fritt får rita på i ett uppehållsrum mest skulle vara fyllt med manliga könsorgan, hakkors och snapchat-nicks, men jag blir förundrad över de små meddelanden och illustrationerna de har gjort. Vad som kan berättas med en pizzakartong har tagit större associationsbanor som jag inte längre kan se eller tolka in. Allt verkar kunna enligt dem berättas med denna låda. Men vad betyder de? Vad kan jag lära mig av denna undersökning? Och vad var det jag ville veta?

När jag studerar objektet blir jag vaksam på objektets betydelse av den ställda frågans svar. “Vad kan man göra med en pizzakartong?” Vad hade hänt om jag ställt samma fråga på ett papper? Hade den fått samma mängd svar? Hade frågan uppfattats annorlunda? 

Om eleverna istället hade mött ett papper med samma ställda fråga tror jag att deras egen lust att uttrycka sig och besvara frågan hade varit mindre, just för att underlaget inte var lika spännande och tankeväckande.