19.03.18 Slumpen
Fastnade i mitt skapande och letade inspiration. Satte på ett avsnitt av Kobra som handlade om slumpen, behövde en yttre input. Programmet kom att handla om en colombiansk konstnär som arbetar med origami. Det måste jag testa som mitt nästa material.
Så jag började fundera över slumpen, hur den påverkar mig, hur jag kan påverka den. Jag funderade tidigare idag på hur utbildningen påverkar min kreativitet, produktivitet och lust inför skapande. Att leta sig från på mångt och mycket egen hand gör mig ofta handlingslös och klen. Jag tappar relativt ofta snabbt min förmåga att börja något när världen och möjligheterna blir för stora. Begränsas jag vill jag tänja på gränserna och sträcker mig efter nya idéer att uttrycka mig på.
Slumpen, om man så vill, relaterar jag till dessa begränsningar. Kurser jag gått inom tidigare utbildningar, föreläsningar jag gått under denna, under dessa stunder pratar föreläsaren eller läraren, ger en uppgift, begränsar vad jag i stunden tänker på. Här föds ofta mina tankar, idéer och skaparlust. Slumpen av dessa ord som den framför mig väljer. Men jag kan ju inte vara beroende av att andra styr mig hela tiden. Eller?
Jag uppfinner inte hjulet på nytt direkt, slumpen är ju en gammal teknik. Duchamp och noterna, repet. Surrealister och dadaister.
Kanske jag skulle börja arbeta med slumpen på ett kontrollerat sätt? Lägga små lappar i burkar med ord, namn, platser, material och ljus. Ett verktyg för mig att kickstarta mitt ibland riktigt tröga skapande.