LILLIS STUDIE BLOGG

Hade någon sett mig när jag målar det sista på linjen som sträcker sig ner mot golvet hade jag förmodligen blivit kommenterad på min oergonomiska ställning. Men mina ömma knän och böjda rygg låter sig inte påverkas. Att måla linjerna från tavlans övre kant till botten fyller mig med behag, jag trivs, är nyfiken på hur nästa linje kommer te sig. Men det är inte intentionen om att få berätta en historia, ställa en fråga eller ge ett svar som gör ger mig skaparglädjen. Det är skapandet i sig. Jag är inte medveten om intentionaliteten bilden bär på, även om jag har varit med under hela skapandeprocessen.  Mina medvetna tankar kring mitt skapande och betydelsen av bilden sträcker sig inte lika långt som upplevelsen jag har i framställandet av den. Jag antar att det är detta som Merleau Ponty menar med prereflektiv intentionalitet, ett slags förkroppsligad intentionalitet.
När jag under handledning ifrågasätts har jag därför svårt att beskriva, kanske till och med försvara, varför min bild nu existerar, vad min intention med den är. Läsaren av min bild är inte längre generell och imaginär, utan en specifik person, med egna specifika tankar och reflektioner.

Jag får kritik, både på det redan skapade hur jag ska utveckla arbetet och ta mig vidare. Någon som träffade mig var kommentaren om att jag skulle göra det för lätt för mig, att jag måste utmana mig. Och jag höll med. Jag vill inte fastna inskränkta banor som inte utmanar eller utvecklar mitt bildspråk. Kritiken rörde sig om att jag nu borde måla över och på mina "färdiga" bilder. Väl i ateljén kändes inte utförandet lika enkelt. Det fanns något där när jag såg mina bilder, något som jag inte kunde förklara, i alla fall inte än. Kan det vara detta prereflektiva intentionallitet som jag kände av, men ännu inte kunnat sätta ord på. Jag vill ta reda på mer om det och valde att inte måla över den. Det får bli mitt bevismaterial till ett fall jag ännu inte löst. Ett material jag kan gå tillbaka till för att ta reda på mer.
Så istället för att måla över skapade jag nya bilder i burn in image. Tanken är att sammanföra dem med de topografiska linjemönstret jag utforskat.
1+1=3