LILLIS STUDIE BLOGG

För mig har det varit en ganska personlig utveckling att arbeta med begreppet appropriation och den som arbetsmetod. Själva processen att ta från någon, stjäla eller låna från någon annan i sitt eget skapande är inte en ny grej, tvärtom! Men att öppet arbeta med, transparant redovisa vem eller vad jag har stulit av däremot, det var nytt för mig. Mitt problem har i tidigare kurser, och tidigare också i mitt eget skapande varit att jag inte kunnat erkänna om jag lånat från någon. Och om jag gjort det har jag inte kunnat förlika mig med tanken på att det jag skapar inte är untikt eller i från grunden kommer ifrån mig själv. Att arbeta med appropriationsbegreppet i eget skapande har därför öppnat upp för nya arbetsmetoder för mitt eget skapande, en förståelse för konsthistorien som en upprepning av tidigare konstnärer men också som ett verktyg att arbeta med i skolan.

Det var roligt att under utställningen se hur processen sett ut och hur linjemålningarna kom till sin rätt. I början var dem ett resultat av ett helt annat spår jag tog då jag intresserade mig för kodning och Creative coding. Där lärde jag mig en formel som skapar mönster byggt på en genererad slump med lite intervall. Denna kallas Perlin Noise. Jag inspirerades och testade att återskapa det för hand. Det är dock en teknik som jag sett hos andra konstnärer innan, bland andra danska konstnäreän Carl Krull. Till en början av processen lyckades jag inte få denna teknik att bli min då jag inte fann en egen grund i den, eller en koppling till Fatims verk. Det skulle väll vara de vita linjerna som sträcker sig.